Related Paintings of unknow artist :. | The Love Birds | Portrait of Nikita Petrovich Panin | Cain and his Children Accursed of God | Fohn McDouall Stuart hoist British flags wide Motor van Diemensbukten nara the existing cities Darwin,dit he arrived behind that had genomkorsat conti | California landscape |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Vassily Maximov
Russian 1844-1911,was a Russian painter, a prominent member of the Peredvizhniki group. Maximov was born to a peasant family in the village of Lopino near Novaya Ladoga. He became an orphan early and worked for an Iconpainting shop, where he first learned to paint. In 1863 he entered the Imperial Academy of Arts and in 1864 he became a member of an Artel of Artists created by P.N. Krestonovtsev by the example of Ivan Kramskoi. The artel existed only one year and was then disbanded. Maximov painted the Sick Child (1864) at that time, when received a Gold Medal of the Academia. He completed all the courses of the Academy in three years. In 1865 he (like the group of fourteen led by Ivan Kramskoi had done earlier) refused to take part in the competitions for the Major Gold Medal by Academia. He argued that he did not need to study abroad (that was a part of the prize) but rather would study the Russian village. Indeed, after graduation from the Academia he moved to the village of Shubino, in the gubernia of Tver, where he painted the peasant life, earning money as a painting teacher of the Princes Golenischev Kutuzov (descendants of Mikhail Illarionovich Kutuzov). His painting Grandmother tales (1867) was shown at a Peredvizhniki exhibition, where it won a prize and was bought by Pavel Tretyakov. In 1872 he was admitted to the Peredvizhniki group, and soon became one of its most prominent and rigorous members. Ilya Yefimovich Repin described Maximov as the most uncrushable stone in the foundation of peredvizhnechestvo. Maximov painted many paintings of the peasant life. In the last twenty years of his life, realism paintings fell out of fashion. Maximov still painted almost exclusively scenes of the peasant lives that had almost no buyers. The artist lived a life full of poverty and illnesses. He died in Saint Petersburg.
vav der kooi